White blank page
Publicerat den: 2012-08-08 @ 22:07:20 |
Livet
Efter att ha varit hemma själv i två dagar har jag kommit på en sak. Jag har kommit på att jag verkligen inte gillar att vara ensam. Visst, när familjen är hemma kan jag tycka att det är skönt att gå ner till mig och vara här resten av kvällen. Men då vet jag ju att jag har alla där uppe. Nu, nu är jag helt ensam. Ingen att prata med. Ingen att äta med. Ingen som frågar hur jag mår. Ingen att skratta med. Skratta åt. Dessutom är det ingen liten etta mitt i stan jag är ensam i. Det är ett stort hus på landet. Stort, tomt, tyst och mörkt hus. Och självklart är jag expert på att skrämma upp mig själv. Tänka för mycket. Lyssna för mycket. Tro för mycket. Det hade säkert varit mindre läskigt om vi bodde i en lägenhet i stan. Med grannar.
Men på fredag ska jag åka till Jesper. Längtar ihjäl mig. Känns konstigt att ha varit tillsammans dygnet runt i två veckor och sedan vara typ hundra mil i från varandra. Nu är det tillochmed ännu längre ifrån oss eftersom han är i Linköping. Jag säger inte att något kommer hända, men OM de gjorde det så är Jesper den som är närmst. Det gör att det hela med att vara ensam blir lite läskigare. Usch. Jag får inte tänka såhär mycket. Bläh. Fy.
Hur som helst. Jag gillar att ha folk omkring mig. Är absolut ingen ensamvarg, även om det kan vara skönt att vara ensam nångång ibland..